Rätt och fel
En person som mördar ett flertal människor på de mest brutala sätt och har en samling splatterfilmer hemma. Vem ska man egentligen skylla på? Ska man skylla på någon? Vart ligger sanningen egentligen? Vad tycker ni?
Har man inte alltid rätt att välja? Och vad...får egentligen en människa att göra något sådant. När man pratar om extrem schizofreni eller att en person har flera personligheter, vilka fakta utgår man egentligen ifrån? Psykologer påstår att något gått snett i hjärnan och börjar rota i barndom osv. Kan det inte vara så enkelt att vi alla har ett slags väsen inom oss som är olika starkt i oss alla. Ett slags medel som finns till i livet för att vi med vår intelligens ska kunna lära oss livets mening?
Ett väsen som man med sina egna val kan förstärka eller försvaga... Känns som att det kan vara dags att börja tänka till lite. Vad kan vi egentligen göra här? Är det framgång att bara bry sig om sig själv och att tillfredsställa känslan att vilja ha något, vilja ha saker. Eller är det när alla börjar inse att vi faktiskt är väldigt lika och börjar bry sig om varandra som vi kommer att komma någonstans under denna livstid. Vem vet?
Men självklart är det så att saker man inte kan ha fysiska bevis på, dem är ju inte sanna.. Eller hur? Nja... Det måste vara ett fel vi gör. Vi måste börja tänka själva istället. Eftersom det just i detta nu sitter människor med mycket starka väsen inom sig som absolut inte vill något annat än styra och ha all den makt dem kan få. Vi råkar alla ut för dessa. Och så länge vi låter oss vara marionettdockor för media och religion, kommer vi sitta fast i den smet som vi sitter i idag.
Man tar alltså människor, för att de är lite annorlunda, torterar och dödar mellan 11-17 miljoner människor. Vad är det då som pågår? Bara ett litet exempel. Berätta gärna vad du själv tycker.
Vi behöver alla öppna ögonen och försöka börja tänka osjälviskt, för allas skull ^^ vi är ju trots allt, VÄLDIGT lika. Kanske hör vi till och med ihop på ett eller annat sätt. Tänk på det ni.
Ondskefullt folk
350-400 kvinnor och barn i omgångar som lockats in i kamrar där man använder olika sorters dödsmedel för att kväva dem till döds. Kan ha tagit upp till 25-30 minuter. Eller mer, jag vet inte...Eller gräva gropar...placera ut folk nakna och skjuta ner dom med maskingevär.. Det är ju också snällt liksom. Men man hade nog mer roligt än så, hängningar, testade biologiska krigsvapen på dem, och inte tala om att svälta ihjäl folk. Immunförsvaren var ju så kassa att dem jämt var sjuka...
Helt otroligt att folk inte visste att detta pågick, men de fick allt besöka lägren efteråt och begrava liken. Rättvist eller inte, ingen verkar bry sig. Så sjukt...
Men det finns fler...Det vet vi alla om. Så man får försöka tänka sig för och utföra gärningar som kanske är tvärtemot, försöka hjälpa till lite. =) Kickass! take care.
Det står still.
För tillfället känns det lite som att tiden står still, det händer ingenting, men heller så vill jag inte direkt att något ska hända... Eller? Jag är osäker. Man går mest runt och väntar på att få orders om hur ens dagar ska se ut. Men lite halvsur är jag allt på hur det mesta är just nu. Och just det är lite ironiskt, eftersom jag själv inte ens tror på att saker händer av en slump.
Här sitter jag på en stol från jysk, och jag får hela tiden nya dilemman att ta hand om. Nya händelser som jag måste välja väl för att ta mig igenom. Jag kan välja en snabb väg, och jag kan välja en lite långsammare väg. Det är inte alltid lätt, ibland kan man svaret, men det är någonting inombords som sätter stopp. Men låt inte era vals resultat påverka era kommande val.
Ta till er av vad som hänt, när det är avslutat ska ni inte låta minnet ta er tillbaks och störa balansen inför framtiden.
Hela tiden vill vi ha en massa saker... Försök inte dra er ur detta, för alla är skyldiga! :P... Men när man märker att ens liv är ett stort mål av vad man härnäst ska få pengar att inhandla så börjar iallafall jag undra. Är det verkligen den sanna lyckan? Eller är vi alla medvetna om att det inte är riktigt korrekt, men eftersom vi inte orkar med att ta tag i någonting, så fortsätter vi att låta vår egoistiska vilja styra. Jag anklagar inte, för jag är där jag med.
Så vad är jag själv mogen nog att lyckas vara medveten om när jag ställs inför mina val i framtiden? (Detta kan gälla även dig)
Som rubriken av det här inlägget klart och tydligt beskriver, det står still. Men det finns hopp att inom en snart framtiden så förändras allt. Och försök att djupgående visualisera dig ett problem som i slutändan inte går att lösa. Hur långsökt det än blir, så ordnar det sig.
Take care gött fölk ^^ och så får vi hoppas på en skön onsdag!