.

Rob Zombies Halloween II paralyserar mig. Det räckte inte med att göra en remake på den gamla skräckfilmen Halloween och spöa skiten ur den, han gör sedan en egen uppföljare och ristar in i folkets pannor, att detta, detta är utav äkta slasher-anda.

Efter ett blodigt avslut i första filmen, återvänder Michael för att förena Laurie med familjen Myers. That's about the handling ^^. Ja btw, Michael Myers är alltså en mördare som suttit inspärrad en stor del av sitt liv för att ha nästan dödat hela sin familj på Halloween för många år sedan. I första filmen lyckas han rymma...

Många kritiserar och spyr galla över denna film av flera olika anledningar. Det blir "helt okej" att göra det, eftersom det är en UPPFÖLJARE på en remake. Det är ju högrisk bara det. Rob Zombie tar oss djupare in i Michael Myers och övriga karaktärers sinnen, och ändå förstår inte folk vad han menar, dem är helt enkelt blockerade av hat mot detta mästerverk.

Sen är det lika många som håller med mig, Du skjutsas rakt in i en berättarteknik som utlovar maximum kvalité, tonvis med smärta, och något som kommer påverka dig, på gott eller på ont. DET, mina vänner, är precis vad en filmupplevelse ska handla om!

Skådespel - 7/10 (Lite obalans i talang. Men de viktigaste rollerna kan sin grej)

Effekter - 10/10 (Så nära verklighet)

Handling - 10/10 (Helt genialiskt att vi får komma närmre inpå mystiken)

Ljud/Bild - 10/10 (Han tar dig med hjälp av ljud och bild ännu närmre situationerna i filmen, du rycks med)

Miljö - 8/10 (Lagom stort fokus på miljön. Den gör sig påmind hela tiden.)

Budskap - 7/10 (Självklart ska denna upplevas som en skräckfilm. På ett underhållande plan. Men vad ska jag säga, family is forever?..)

Händelser - 10/10 (Njut av varje mästerlig scen)

Filmen i helhet - 10/10 (Värd alla 350 kronor på Blu-ray. Ett av mina bästa inköp.)

Christoffer reser runt bland de avlägsna hortrakterna i japan för att återfinna sin älskade, som han en gång lovat att komma efter och ta med sig till Amerika. Utan resultat övernattar han med en hemlighetsfull kvinna vid sin sida. Hon kanske vet mer än hon talar om?

Imprint tar start där skräcken för första gången börjar växa inom oss. Under resan in i det okända. Med ett bildspel och ett berättarsätt som bara går att ta för Takashi Miike. Svarthumorns mästare och kung av förvridna verkligheter....Påverkade mig ännu en gång.

Med en starkt unik story i bakgrunden blir det inte sämre när Takashi slutligen bjuder in oss i sin sadistiska värld av toryr och splatter.

Konstnärlig perfektionism som oavsett de bizarra förvridningarna levererar något som känns verkligt och trovärdigt hos den öppna skräckfanatikern! På dessa intressanta 63 minuter kan jag garantera dig smärta bortom alla gränser och ett flertal oväntade händelser som förhoppningsvis kommer vara dig underhållande.

Skådespel - 7/10 (Ett helt klart godkänt skådespel som håller dig kvar)

Effekter - 10/10 (Skönt att slippa fula animerade effekter. Istället får du något som får dig att känna smaken, konsistensen. Eller kanske tappar smaken? Haha)

Handling - 10/10 (Orginellt och fullproppat med härliga vändningar)

Ljud/Bild - 10/10 (Vackert och mästerligt)

Miljö - 10/10 (Miljön tar stor del i allt som händer och har ett stort fokus)

Budskap - 7/10 (Lite olika i suppose. Främst avsedd att underhålla. Men att avla via incest leder inte till något gott.)

Händelser - 10/10 (Fast som i ett klister i en vrickad värld från början, till slut.)

Filmen i helhet - 10/10 (Jag är ett stort fan av regissörens olika verk. Imprint gjorde mig inte ett dugg besviken! Se den för fan!)

Lite musiktips såhär på lördagskvällen? =) Lite gott och lite blandat, som jag lyssnat på nyligen!



Dream Theater (Train of Thought) - En brutal konstnärlighet, Riff som penetrerar och påverkar vilken hårdrockare som helst, melodier som sätter sig fast och gör sig påminda på Black Clouds & Silver Linings albumet. Det är vad man har att vänta av detta album. Tungt och helt jävla perfekt!

Betyg: 10/10
Bästa låt/låtar: As I Am, This Dying Soul
År: 2003


High on Fire (Snakes for the divine) - Ett jävla ös från början till slut. Helt klart något för dig som gillar stoner/doom/metal, och inte är lite rädd för våldsamma vrål och nedstämda gitarrer.

Betyg: 9/10
Bästa låt/låtar: Snakes for the divine, Frost Hammer, Bastard Samurai
År: 2010


Heavenly (Carpe Diem) - Power metal kungarna med gamla godingar som "evil" och "illusion pt.2" kom förra året med ett 9-tracks album fullproppat med power clichéer. Jävligt svårt att motstå många av dessa melodier. Ska helt klart lyssnas på om man gillar den typen av musik. Stör mig dock på att man i vissa låtar hör en tydlig koppling till Queen.

Betyg: 7/10
Bästa låt/låtar: Fullmoon, Ashen Paradise, Ode to Joy
År: 2009