.

Christoffer reser runt bland de avlägsna hortrakterna i japan för att återfinna sin älskade, som han en gång lovat att komma efter och ta med sig till Amerika. Utan resultat övernattar han med en hemlighetsfull kvinna vid sin sida. Hon kanske vet mer än hon talar om?

Imprint tar start där skräcken för första gången börjar växa inom oss. Under resan in i det okända. Med ett bildspel och ett berättarsätt som bara går att ta för Takashi Miike. Svarthumorns mästare och kung av förvridna verkligheter....Påverkade mig ännu en gång.

Med en starkt unik story i bakgrunden blir det inte sämre när Takashi slutligen bjuder in oss i sin sadistiska värld av toryr och splatter.

Konstnärlig perfektionism som oavsett de bizarra förvridningarna levererar något som känns verkligt och trovärdigt hos den öppna skräckfanatikern! På dessa intressanta 63 minuter kan jag garantera dig smärta bortom alla gränser och ett flertal oväntade händelser som förhoppningsvis kommer vara dig underhållande.

Skådespel - 7/10 (Ett helt klart godkänt skådespel som håller dig kvar)

Effekter - 10/10 (Skönt att slippa fula animerade effekter. Istället får du något som får dig att känna smaken, konsistensen. Eller kanske tappar smaken? Haha)

Handling - 10/10 (Orginellt och fullproppat med härliga vändningar)

Ljud/Bild - 10/10 (Vackert och mästerligt)

Miljö - 10/10 (Miljön tar stor del i allt som händer och har ett stort fokus)

Budskap - 7/10 (Lite olika i suppose. Främst avsedd att underhålla. Men att avla via incest leder inte till något gott.)

Händelser - 10/10 (Fast som i ett klister i en vrickad värld från början, till slut.)

Filmen i helhet - 10/10 (Jag är ett stort fan av regissörens olika verk. Imprint gjorde mig inte ett dugg besviken! Se den för fan!)